Ja, vad är det som händer egentligen? Jag har ju aldrig direkt gillat springa! Vädret idag snöblask, is och stora vattenpölar på marken. Samt ett lätt, lätt regn eller mer typ väldigt hög luftfuktighet.. Samt mörkt var det ju också.

Varför valde jag just denna dag att springa det längsta jag någonsin sprungit… Ja inte vet jag, tycks ju välja de mest trista och jäkliga väder att träna utomhus nu för tiden – i fredags snö och kraftiga vindar och nu detta.

Nåja ska väl vara nöjd att det blev ett riktigt bra distanspass. 20km löpning i riktigt lugnt tempo ett pass på drygt 2h 12min, i slask som sagt – dock riktigt imponerad av greppet som mina Salomon Snowcross CS levererade och att de höll det blöta slasket på utsidan.

Började med att jogga lätt upp till Valsta för att se om någon annan skulle ut och springa, men ingen som jag kände syntes till. Tog ett varv i elljusspåret, började sedan jogga hemåt men en liten tanke växte fram i huvudet.

Det är ju så att denna vecka är den veckan som har mest volym i Base 1 perioden i min träningsplan, dock har veckan riktigt dålig timing och än värre blev det igår. Var ju ute på tjänsteresa från söndagkväll till igår kväll, skulle ju flyga hem från Finland och vara hemma 19.15 ungefär då planet skulle landa 18.45. Så jag hade ju tänkt att jag hinner med ett trainerpass när jag kommer hem, problemet var ju att planet var 2 timmar sent så vart ju en ofrivillig vilodag. Samt torsdag och fredag är andra aktiviteter planerade så då blir det nog inte heller någon träning.

Lite av en utmaning att få ihop 10 ½ timmar träning en vecka med tre ”vilodagar” – långpass i helgen kanske. Därmed ska jag väl vara glad att det blev ett långt pass idag, det var den tanken som växte fram att jag skulle prova med att springa ett 2 timmars pass..

Dock när det hade gått 2 timmar var jag utanför hemmet igen, kollade på klockan 18,7km och tänkte lika bra att göra det ordentligt och springa över 20km..

Nästa vecka är en vilovecka med bara 5 ½ timme träning, något att se fram emot.

 

 
Laddar om