Dag 5 var dagen det var dags att bekänna färg i bergen – skulle benen hålla i riktigt långa klättringar? 64 mil i benen från föregående 4 dagar, lite grundträning hade man i alla fall 😉

Denna dag hade jag sett framemot lite extra, jag ville känna hur det var att klättra långa backar, ska ju köra i långa backar i Norge i sommar också.

Passet skulle även bli långt, både när det gällde tid och distans, därför beslöt vi oss för att rulla iväg lite tidigare än vanligt. I ett försök att hitta en bra väg ut ur Palma så ställde vi in min Edge på navigering mot första anhalten – Bunyola. Dröjde dock inte länge innan det gick åt skogen – i en rondell där det skulle svängas vänster så var ju den vägen avstängd. Ledde till lite irrande innan vi kretsade ut på lite lugnare vägar. På vägen körde vi igenom någon annan stad också där det vart lite omvägar.

Till slut kom vi dock fram till mer kända vägar som tog oss till dagens första klättring – Soller. Ivrig som man var satt man fart uppför. Hittade snabbt en bra rytm i trampandet och en stadig puls på strax under 160 slag i minuten. Passerade en del cyklister på vägen upp och fick en cyklist på rulle. Plötsligt planade det ut och jag var tvungen att fråga cyklisten som låg på rulle om vi redan var på toppen. Visade sig att så var fallet – skylten kom bakom nästa sväng. Första klättringen var avklarad 🙂

Lite fotografering i väntan på att hela gänget skulle samlas igen, då alla tog klättringarna i eget tempo. För egen del trivdes jag bra med att köra med stora klingan fram (50, kompakt) och de 2-3 största kuggarna på kassetten beroende på lutningen. Samt att mala på med en stadig puls i närheten av 160 slag, även om det bitvis brände till i benen när det blev kraftigare lutning. Detta funkade för det mesta bra – uppför Soller och Puig Major var det inga problem.

Kunde dock inte efterleva regel nr 90 när det var dags för Sa Calobra…

Efter Puig Major som även den gick alldeles utmärkt att ta sig uppför, var väl egentligen bara vid några ställen där det var mentalt jobbigt – det blåste motvind på sina ställen. Annars var det bara att mala på i eget tempo – hitta en växel och kadens och bara trycka på. Återsamling var vid utkiksplatsen innan tunneln – var först upp och fick en halv timmes vila där i väntan på att alla skulle ta sig upp och få en chans att vila och fota lite efter det.

Efter klättringen skulle vi köra vidare genom tunneln och nästa samling skulle vara efter att vi kört ner för Sa Calobra. Stannade till vid korsningen vid Sa Calobra, hängde med Jocke & Franco när de fortsatte. La bara märke till kiosken som fanns i korsningen, tänkte eller märkte inte riktigt den andra vägen som slingrade sig därifrån. Det hade varit mycket prat om en Juice press i berget under dagen och det lät som ett bra ställe att ladda på. Problemet var ju bara att vi hade missat att den låg efter korsningen till Sa Calobra. Hur som helst efter ett par kilometer kom vi fram till Juice pressen och köpte ett glas juice och njöt av utsikten. Kartan visade att vi var relativt nära, 17 km eller något sådant kvar till Sa Calobra, snart var det dags att svänga av. Lite till åkning till, utförs och framme vid nästa korsning – det här kändes inte rätt. 24 km eller så till Sa Calobra nu… Korsningen mot Pollenca… Bara att vända och sätta fart tillbaka…

På vägen ned för Sa Calobra möter jag sedan de 7 andra ur gänget som redan var på väg upp för berget. Väl nere trycker jag snabbt i mig två kex och några klunkar dryck och sedan är det bara att börja trampa uppför. Efter 3 kilometer uppför backen får jag ge mig vika för regel nr 90 och växla ned till den lilla klingan fram – efterföljande ca 6,5km uppför blir ända tillfället på resans drygt 100 mil som lilla klingan fram kom till användning. Snittlutningen var aningen mycket för benen som under dagen fått trampa drygt 100km och dagarna innan tagit mig 64 mil. Hur som helst funkade det lika bra med lilla klingan också, kunde hålla ungefär samma rytm och fart uppför fast med lite mindre tryck i pedalerna. Jobbigaste biten på backen var dock efter 360 graders svängen efter skylten, den sista rakan upp innan det åter blir utförskörning.

Väl tillbaka vid kiosken har de andra precis hunnit fika klart, lunchen i Port de Soller börjar kännas avlägsen så köper mig en macka & cola i väntan på Jocke & Franco som också varit ned och vänt.

Resten av turen blir mestadels lättåkta vägar tillbaka via Camari, Selva, Binissalem, Santa Maria och slutligen Platja de Palma.

Vid macken i korsningen till Pollenca, andra tillfället, på vägen hem stannar vi och fyller på vatten. Hyllorna är även laddade med bars och gels. Hittar en lovande energi shots som jag bara måste köpa. Känner dock att jag inte har något behov av den då kroppen fortfarande känns relativt pigg så sparar den till annat tillfälle när man väl har behov av den 😉 Burken lovar 5 timmar non stop energi på bara 2 kalorier – riktigt raketbränsle?

En helt fantastisk dag och runda i bergen och benen levererade bra. Återhämtningen mellan klättringarna fungerade bra och de extra kilometer och höjdmeter man fick på grund av felkörningen gjorde ju inget – det man inte har i huvudet får man ha i benen istället.

Rundan slutade på 167 km och detaljer kan man hitta här (wattsiffrorna är ej exakte då de är pulsbaserade och ger endast en ungefärlig bild över hela turen, även den är förmodligen lite lägre än verkligheten): http://tpks.ws/4obS

Avrundar med ett gäng bilder – osorterad ordning på dem.