Transport ride and ferry over Sognefjorden. Mass start over Vikafjell, Stalheimkleivi (20% ascent, racing only), Voss, Espeland climb and down to Ulvik.

Veckans brantaste backe idag, Stalheim, inte så lång men väl så brant. Dock så skulle det ju först cyklas uppför betydligt längre backe 🙂

Dagen började med en fri start för att ta sig till första matkontrollen där den riktiga starten skulle vara. På vägen dit skulle vi åka en bit med färja. Var klar tidig imorse med packningen så åkte iväg ensam och cyklade första biten ensam, det 35km till färjan och inte 24km som tidigare sagts. I god tid till den andra av tre tider man kunde välja mellan. Efter färjan var det cirka 1 mil till matkontrollen och där var vi ett par stycken i en grupp som cyklade.

Fyllde på med energi i form av mackor och godis i väntan på starten som var 11.10. Poliseskort genom byn och sedan släpptes fältet, som sprack upp direkt i och med att det var en sprint 3km längre bort. Tätklungan försvann direkt. Gjorde inget försök att hänga med.

Inledningsvis 13km uppför inte så farligt brant men jobbigt i alla fall. Körde med 3st norska herrar halvvägs upp men sen var de helt enkelt för starka och hade ett lite högre tempo än vad jag kunde håla, därefter blev det i stort soloåkning resten av dagen.

Kallt uppe på fjället och motvinden som man hade uppför höll i sig även på platten uppe på fjället, den var inte att leka med. Riktigt kämpig.

Lite vila på vägen ned från fjället och lite platt till den frivilliga matkontrollen, stannade där och fyllde på flaskorna tog ett glas cola och åt lite godis.

Härnäst stod på tur en liten omväg för en kort och brant klättring. Stalheim, 20% som max lutning, den brantaste delen bara 1,5km lång på ett ungefär. Men efter 11 mil på cykeln med långa backar och motvind så var det som att cykla in i en vägg.

Började helt ok med klättringen, fick sedan börja sick sacka längs med bredden av vägen för att ta mig upp. Vid ett par tillfällen lyfte framhjulet från marken, så pass brant var det. Kom väl upp 2/3 av backen innan jag fick ge upp och vila vid en liten väggren. Lite surt men fick i alla fall ett par foton. Med en annan kassett, 32 kuggar bak hade det nog gått eller med pigga ben, men nu hade jag en 28-kasett och trötta ben.

Efter den klättringen var det dags att ta sig tillbaka till matkontrollen som denna gång var obligatorisk. Fyllde återigen på med cola & godis. Sedan skulle det inte vara så långt kvar, trodde jag… Men det visade sig att jag tolkat längden på dagens etapp helt fel… Trodde att det var 138km…

Det var bara att trampa på i motvinden. Vissa stunder började jag fundera på om jag var på rätt väg eller om jag hade missat någon skylt. Men kom ikapp någon enstaka cyklist ibland och körde förbi dem och såg någon skylt ibland, så visst var jag på rätt väg.

Jag visste att etappen slutade med en klättring och ett tag när det gick uppför några kilometer trodde jag att jag var i den sista klättringen, men sedan började det gå utför igen….

Till slut kom den sista klättringen som var cirka 7,5km lång som tur var inte så brant och till slut kom även linjen där tidtagningen slutade, dock var det några kilometer till att cykla därifrån också. Efter 187km kunde jag stoppa klockan och notera nästan 8 timmar på cykel.

Dagen kan sammanfattas med en etapp som aldrig tycktes ta slut och som innehöll det mesta: Transportsträckor, regn, långa backar, brant backe, motvind, en del sol och några till backar. Cirka 2500 höjdmeter som klarades av. Belastningsmässigt har jag nu kört 3 lopp motsvarande den belastning eller högre som jag hade på Vätternrundan som kördes på 8h 49min, inom loppet av 4 dagar.

2 etapper återstår nu. En vilodag imorgon med en kort etapp som innehåller en monsterklättring, hur man nu får det till en vilodag 😉 Samt sedan den avslutande etappen på fredag, avslutningen bjuder på samma backe som prologen men innan dess är det någon lång backe att ta sig uppför.

Data från dagen: http://tpks.ws/rDvm