Vad driver mig till ett marathon? Den frågan fick jag av en kollega här om dagen när jag berättade att jag anmält mig till ett.

Bara för att jag kan? Bara för att se om jag kan?

Nej i slutändan är det nog tre saker som driver mig och som gjort att jag har anmält mig. Förutom att jag för första gången i livet känner att ett maraton är genomförbart och inte något omöjligt.

Utmaningen 
En av sakerna som driver är naturligtvis utmaningen, att prova på något som är krävande men ändå inte omöjligt bara man siktar mot det och kämpar för att nå det. Något som höjer motivationen i träningen och gör så att man fortsätter sträva.

Upplevelsen
Jag vill uppleva nya saker, uppleva nya platser – ja det är inte alla prylar man samlar på sig som man kommer komma ihåg utan det är alla upplevelser och minnesvärda ögonblick som man kommer komma ihåg. Ska försöka ha lite mer fokus på upplevelser istället för prylar framöver, även om det säkert kommer inhandlas en eller annan pryl även framöver.
Upplevelserna ger även något att se fram emot, ännu en motivationshöjare. Samt vill ju att en idrottslig upplevelse ska vara någorlunda bekväm, det kan vara jobbigt det har jag inget emot, men man ska vara väl förberedd för det åtminstone.

Vill våga
Jag vill våga leva och prova på nya saker, lämna komfortzonerna ibland. Vill inte sitta hemma på sofflocket eller hemma i nån vrå – det gör man ju tillräckligt mycket i alla fall… Vågar man inte är risken stor att man kommer ångra sig förr eller senare…

Hur som helst vad är worst case?

  • Ja i värsta fall kan man inte starta i loppet av någon anledning – ja då har ja ju i alla fall fått ett par dagar semester i Milano troligen
  • Man kanske inte orkar genomföra loppet eller måste bryta loppet av någon annan anledning – har i så fall i alla fall vågat prova att utmana mig själv och ja det blev några dagar semester i en ny stad

Win-Win bara man går in i det hela med rätt inställning 🙂

En sak till den 9de september så provar jag på ett löplopp – Stockholm Halvmarathon 🙂