Idag var det så dags igen att ställa sig på startlinjen i ett cykellopp, 30km tempolopp, SMACK-Serien och Odensala Tempo. Som även är KM i tempo för SMACK. Första loppet sedan förra året.

Just på Odensala banan har jag länge haft målsättningen att kunna köra loppet på under 45 minuter. Förra året körde jag nog inte, då vi hade KM vid ett annat tillfälle. Så min bästa tid på banan var från 2015 när jag körde med racer, tiden då var 45 min 30 sek.

Formen har ju varit god den senaste tiden men det gäll ju vara utvilad också och ha ork när det väl gäller. Därmed har de senaste dagarnas träning varit lugnare efter lördagens distanspass i löpning. I söndags så styrketränade jag och körde 30 min riktigt lugnt på trainer, måndag var det lätt jogging och med något inslag av promenad för att sedan köra mitt väckningspass på trainer igår. 35 minuter på trainer där jag efter en kort uppvärmning körde en hård 5 minuters intervall, snittade 357 watt på den. Därefter 5st en minuters intervaller, tog slut på dessa och behövde sänka effekten för var och en för att kunna genomföra dem. Tog ändå med mig en positiv känsla från passet.

Idag, försökt äta lite mer och kontinuerligt för att ha ork. Passade på att åka tidigt från jobbet och jobba på vägen hem på tåget. Tog SJ tåget för att vara hemma extra tidigt men det gick ju åt skogen då ena loket gick sönder i Karlberg. Så tåg byte och hoppa på nästa SJ tåg, inte ett dugg snabbare hemma men i god tid i alla fall, hann äta lite och byta om.

Hade dagarna innan velat om cykelval skulle jag ta racer eller tempohoj. När jag väl kom hem och det blåste endast lite föll valet på tempohoj, även om jag inte har kört speciellt mycket på den.

Cyklade ett par km till starten och min Garmin krånglade igen, fick inte tag på några satelliter och därmed ingen hastighet på skärmen. Nåja i god tid och fick ut nummerlappen och stod och pratade en stund med klubbkompisar innan det var dags för uppvärmning.

Till uppvärmningen hade GPSen börjat funka så hade hastighet i alla fall men pulsen hade lagt av istället. Knapp halvtimme uppvärmning och det kändes bra.

Till starten och en omstart av Garmin datorn och plötsligt funkade alla värden igen och även GPSen. Gick kanske ut lite för hårt som vanligt den första halv kilometern eller så för att få fart. Men hade mindsetet att den här gången ska jag våga trycka på från start och hålla i det – bära eller brista. Fram till 90-graders kurvan var farten god, därefter blir det ett jobbigt parti mot vändpunkten. Tappade en del fart i den långa sega uppförsbacken, även om jag tror att jag generellt var stark uppför på en hel del andra backar och kanske lite feg utför eller de få ställen där det svänger lite.

Framme vid vändpunkten och lyckas hyggligt med vändningen denna gång och då är det bara 15 km kvar, halva loppet klart. Känns fortsatt bra och positiv inställning – bara att fortsätta trycka på, det får göra ont! Det ska göra ont!

Försöker tänka på att trycka på ordentligt nedför och försöka bibehålla farten man bygger upp så länge det går. Kilometrarna tickar iväg, likaså tiden, men det finns hopp om att slå personbästa om jag inte stumnar helt.

2-3km kvar och målet att köra banan under 45 min är inom räckhåll bara jag tar i det sista och trycker på ordentligt. Det börjar kännas rejält i låren men det är precis som det ska vara i tempo, det ska göra ont och vara jobbigt – då tar man i.

Lyckas bygga bra fart där det sluttar nedåt och bibehålla farten, sista uppförsbacken över järnvägen ställer mig upp en kort stund för att få mer tryck uppför backen. Över krönt och sedan snabbt få upp farten och trycka på nedför och den sista biten in i mål.

44min 27 sek stannar strava på helsträckan och ett snitt på 40km/h, nytt personbästa och det på tempohoj! Som inte rullat allt för mycket i år, en förbättring med runt en minut. Grymt nöjd! Samt grymt stela lår efter loppet.

Siffrorna i morse visade i alla fall att jag var redo och utvilad att prestera men siffror/grafer stämmer ju inte alltid överens med verkligheten och känslan.