Ja det här med löpning, hur blev jag ”biten” av det den här gången jag har ju gjort ett par försök tidigare, dock utan att ha fastnad långvarigt för det.

Ser man på loggade löppass sedan slutet av 2010 när jag började logga träning, på den tiden bestod träningen i princip av Power walks. Det var ju egentligen i mars/april 2011 som jag kom igång ordentligt med träningen och framförallt cykling.

Även om jag har några enstaka pass löpning loggade 2011 och 2012 är det ju inte mycket att komma med.

Hösten 2013 fanns löpning med i planen och då lät det på följande sätt i bloggen ”Det här med löpning… Jag ger det en chans”. Ja jag skulle ge löpningen en chans som alternativ träning i höstmörkret. Ja loggarna säger ju att det inte blev så långvarigt – knappa 12 timmar löpning fick jag ihop.

Även då var första passet på 5km och 5:11 tempo. Planen var att fortsätta springa korta pass och målet var att kunna springa milen på under 50 minuter. Jag kom väl upp i 10km sträckor i slutet av oktober men en bra bit ifrån under 50 minuter. Sprang även med lite klubbkompisar vid några tillfällen.

En slaskig och mörk december kväll 2013 sprang jag mitt längsta pass (på den tiden) – hela 20km och chockade mig själv.  Dock i början av 2014 rann ju löpning ut i sanden… Visst sprang väl några pass, bland annat när jag var på utbildning i Frankfurt, dock glest mellan passen och sen tog cyklingen vid i och med cykelsäsongen började.

Hösten 2015 och ett nytt försök med löpning och tankarna var de samma skynda långsamt för att inte skada sig, gick ju sådär – hade känningar i knän och problem med vaden. I och med det rann löpningen ut i sanden igen.

Så vad är skillnaden denna gång då? Att jag blivit i alla fall lite biten av löpning och på den relativt korta tid jag sprungit (sedan midsommardagen), sprungit mer än typ under resten av mitt liv. För tiden innan jag började logga min träning sprang jag inte nämnvärt heller – kanske hände nån gång då och då men inte regelbundet under längre perioder i alla fall.

Första passet i år, visst jag fick ju ont i kroppen, muskler,/senor/fästen var ju inte direkt vana vid löpningen. Men flåset fanns där, kroppen protesterade inte på fel sätt (dvs ingen smärta på fel sätt). Samt efter andra passet när kroppen kändes bra utan att ha några känningar och en ork i löpningen som man inte haft tidigare.

Just orken och att kunna springa utan felaktig smärta har gett mycket till  motivation att fortsätta, så pass att under sen sommaren började tro för första gången i mitt liv började tro att det skulle vara möjligt att genomföra ett Marathon. Något som känts helt främmande och avlägset tidigare men ja nu är det vad jag har att se fram emot under nästa år.

I och med att jag vill vara väl förberedd inför de utmaningar jag antar så ökar det ju naturligtvis motivationen att hålla igång med löpningen.

Skillnaden mot förr är ju ett par år till med konditionsträning med framförallt cykling och en del simning. Samt en lättare kropp detta år. Sedan är det ju så att när det går bra så blir man ju även mer motiverad av det.

Det gröna på toppen av staplarna är andelen löpning i min träning so far.