Wow ja det sammanfattar nog mitt träningsår ganska bra, räcker så med sammanfattning eller? Ja jag kan nog sammanfatta året med galet också, med en positiv klang på galet då.

Årets sammanfattning, redan innan året är slut?! Ja så mycket wow känner jag av året. Tänker inte ens gå in på siffror i detta inlägg, kan bara konstatera att det är ett rekord år på så många sätt.

De första månaderna av året kanske inte var så mycket wow, utan mer hårt slit. Det var en hel del intervallpass på trainer i början av året och det var inte så att de flöt på alltid utan man fick kämpa. Men intervaller är effektiva och de gav utdelning även om det tog ett tag. Något annat som jag tror gav utdelning var att man tog sig ut i alla fall ett par gånger och fick några distanspass utomhus tidigt på året. Just passen utomhus var som balsam för själen i den annars trainer-tunga perioden.

Men det var först under årets Mallis-resa som jag verkligen började se resultatet av drygt 3 månaders slit. Typiskt nog hade jag känt mig förkyld dagarna innan resan och vila från träningen. Samt att de första dagarna tog jag det lugnt på Mallis, hoppade över en del klättringar i bergen vilket resulterade i att det inte blev ett återbesök till en del fantastiska platser – så som Cap Formentor. Den stora bergsdagen, med många klättringar, ja den blev inte till någon stor bergsdag för min del.  Jag hängde med en bit och visserligen var det under denna dag, den första klättringen som jag kände av en begynnande form.

2017 var mitt tredje år på Mallis under april. Första året, 2015, då kändes benen och kroppen pigga på långa klättringar i bergen, jag var förberedd för det även om jag aldrig tidigare hade klättrat i bergen. Men 2015 hade jag ju ett mål, jag skulle under sommaren delta i Viking Tour, ett sju dagars etapplopp i de norska bergen. 2016 kändes benen och kroppen tunga i bergen, det var inte alls samma flyt i klättringarna som året innan.

Tillbaka till 2017 och den där första backen på den stora bergsdagen, jag bestämmer mig för testa a köra på uppför backen. Jag har ju redan bestämt mig för att inte köra hela rundan med alla berg, det här kommer bli den enda stora klättringen för dagen. Även om jag har varit förkyld så har jag börjat känna mig bättre och vill testa kroppen. Där i den backen känner jag samma driv uppför backarna som första året, 2015, det går betydligt lättare än föregående år – jag känner mig stark igen!

Mallis en riktig höjdpunkt i april under de senaste åren, tiden efter Mallis hemma i Sverige är ju inte fy skam heller ett bra år. Det är många helgdagar och vädret blir mer cykelvänligt, vilket inbjuder till mycket cykel helt enkelt 🙂

Ur framgång föds motivation! En av sakerna som drivit mig och motiverat mig under året är framgång. När man känt att träningen har gett resultat, detta har gett en oerhörd motivation att fortsätta, att pröva sig själv och pressa upp sina gränser lite till. Jag ska återkomma till detta strax, när det är dags att skriva lite om löpning.

En annan sak som drivit och motiverat mig i år är att träna med andra som är likasinnade, dem som pushar och peppar en under träningen och dem som får en att bryta träningsmönster och våga testa på nya träningsformer och pass.

De likasinnade, de som exempelvis ger sig ut på en cykeltur på midsommarafton, de som inte är rädda att ta i lite extra och vågar pressa sig även om man blir trött och kanske måste släppa efter ett tag  men som vågade ge det lilla extra.

De som pushar och peppar, dem som höjer motivationen med små uppmuntrande kommentarer under träningspassen när man känner sig lite trött. Dem som får en att ta i lite till trots att man är trött. Dem som uppmuntrar en trots ”galenskaperna” man hittar på.

De som får en att bryta träningsmönster, dem som får en at utmana sig själv på nya sätt och får ut en ur invanda träningsmönster. Kroppen är fantastiskt anpassningsbar och för att utvecklas behöver man variera sig, inte bara inom samma gren utan kroppen mår fysiskt och mentalt bra av en större variation än så – att prova på något helt nytt eller att göra något på ett helt nytt sätt.

Att träna själv är effektivt och jag tror fortfarande att vissa pass behöver man träna själv, de pass när man har specifika mål och en specifik struktur exempelvis gällande tempo eller effekt eller vad det än må va. De pass som är specifika för ens egen träning för att nå sina mål. Men att träna med andra ger helt klart träningen en annan dimension. Båda behövs.

En tredje faktor som bidragit till motivationen och drivet under året är jag har nått ett mål som en gång i tiden satte upp, det är inte ett mål som jag strävat så hårt att nå utan mer haft som ett mål som man eventuellt når genom träningen och sin livsstil. Ser jag på bilden ovan (och andra bilder från senare delen av året) så blir till och med jag själv ”överraskad” – förändring. Det är inte alltid jag haft den kroppsfiguren, utan oftast har det ju varit på plus ett par kilo. Men som sagt vikt i sig är inte det viktigaste utan det är hur man mår och känner sig.

En gång i livet! Ur framgång föddes motivation till känslan, en gång i livet. En gång i livet genomföra ett Marathon, den känslan blev verklig. Än har jag dock inte genomfört ett Marathon, det är planen för 2018, inte bara ett utan tre – nya utmaningar och upplevelser.

Som jag har skrivit om tidigare har jag egentligen aldrig tyckt om löpning tidigare, men framgång är en stark motivator. I år när jag sprang mitt första pass (första på över ett år) på midsommardagen fick jag ont i hela kroppen  men jag slog mitt personliga rekord på 5km. Det motiverade mig att ge mig ut på ett längre pass en vecka senare och även på 10 km slog jag mitt personliga rekord.

När jag sedan hade bokat upp mig på ett Marathon kanske det spårade ur lite med alla andra bokningar, men blir ibland uppslukad av det  jag sysslar med. Hur som helst framgång har varit en stark motivator i år när man känt att träningen ger resultat både inom cykling, löpning och senare tid även simning (nu gäller det bara ha tålamod och fortsätta nöta, inte lika lätt som att cykla eller springa).

Nu kanske det låter som träningen bara gått på räls hela året, nja naturligtvis har det ju inte varit så. Det är klart att man haft även trötta dagar, dagar med mindre motivation för träning och det är helt naturligt och i sin ordning. Sådant är livet, man kan inte alltid vara på topp. Men det är den positiva känslan, allt det roliga, alla utmaningar och alla minnen från 2017 som väljer att ta med mig framöver.

2017 ett helt fantastiskt år. Om man ska se framåt, hur överträffar man ett fantastiskt år? Jag vet inte om jag vill överträffa 2017, förmodligen inte träningsmässigt i alla fall. Efter en viss nivå kräver ju förbättring i prestation så oerhört mycket mer jobb. Jag kommer nog fortsatt sträva att utvecklas men kommer nog låta det ske mer naturligt än 2017 kanske.

Jag är lite av en allt eller inget människa (visst det finns många grå-zoner inom mig också), men när jag väl bestämt mig för något är det ett stort fokus och driv på det. Har lätt att bli uppslukad av det jag ger mig in i, när det är något jag tycker om. Lite så har nog träningen varit 2017, ur framgång föddes motivation som vidare stärktes av likasinnade, det blev rekord mycket  träning 2017.

Nej jag vill inte överträffa träningsmängden, visst jag kommer ha en fortsatt strävan att utvecklas och prestera. Men framför allt vill jag uppleva saker!

2018 – mot nya utmaningar och upplevelser. Tack för 2017 och tack till alla som jag haft förmånen att träna med och som motiverat och inspirerat mig!