Ironman 70.3 Jönköping är nu avklarat, en varm dag ute på tävlingsbanan. Ironman helgen började med en bilresa ned till Jönköping under fredag, incheckning på hotellet och sedan race briefing på fredag efter middag. Passade på att äta lite pasta och kyckling som det bjöds på efter race briefingen. Samt registrera mig.

I och med att torsdagen var en vilodag så var det även dags att börja väcka kroppen på fredag kväll, en lugn joggingtur på delar av banan som skulle springas på söndag blev kvällens aktivitet.

Lördag morgon hade jag tänkt cykla efter frukosten, vaknar på lördagen och inser att det regnar ute… Bestämmer mig för att avvakta med cyklingen till lite senare i hopp om att regnet avtar och att det torkar upp. Därmed blir det vila och små slumrande på hotellrummet efter frukosten, det torkar dock upp och kommer iväg på en lugn cykeltur. Följer sedan planen och packar påsarna för växlingarna och går iväg med dem och cyklen till växlingsområdet och checkar in dem.

Lördag eftermiddag spenderas med lite promenad i Jönköping när en bild dyker upp på messenger med resväg till Jönköping, ett frågetecken och sedan frågan ”Skulle du bli glad (kanske inte så överraskad nu då) om ja kommer ner..?”

Helgens waow upplevelse och överraskning, så glad. 

På söndag morgon var det sedan dags att ställa sig på startlinjen för första gången i en Ironman/Triathlon. Kanske inte helt förberedd med tanke på att jag inte tränat på växlingar mellan de olika momenten speciellt mycket och inte heller simmat utomhus under detta år.

Har i förväg bestämt mig för att ställa mig i 50 minuters gruppen för simningen men har fått uppmuntran om att du kan nog göra det på 40 min. När det är dags att ställa sig i fållan väljer jag 45 minuters fållan. Det är en fortfarande en stund kvar till starten, 8:45 fyras en kanon av och starten går för herrproffsen och ett tag senare hörs ett skott till från kanonen och damproffsen startar. I väntan på att vi ska få starta pratar jag med två andra medtävlande i fållan, om bland annat cykling och ambitioner med dagen.

Simningen vad väl det jag hade fasat mest för, att trängas runt med andra människor i vattnet, även om man ibland fick sig en liten touch av en arm eller ett ben så var det ändå inte så farligt och kunde efter ett tag njuta av att vara iväg för dagen. Tar det säkra före det osäkra och väljer bröstsim genom hela simningen, osäker på frisim i öppet vatten, är ju inget jag tränat på och i bassängen har det ju mest varit träning med hjälp av paddlar.

Något som jag inte tränat alls på var just växlingen från simning till cykling och det kom lite som en chock hur tunga benen kändes när man klev upp för rampen upp ur vattnet. För att sedan springa i våtdräkten drygt 500 meter till växlingsområdet, klumpig som man var snubblade jag på något när jag försökte passera någon på vägen till växlingsområdet och föll därmed… Dock ingen skada skedd och det var bara att springa vidare och snabbt få av sig våtdräkten och på med cykelskor och hjälp.

Cyklingen var väl det jag såg framemot mest, i och med att det är sporten jag sysslat med mest, lite ”återhämtning” innan löpningen. Kanske om det hade varit en platt bana, men banan i Jönköping börjar ju med en ganska lång klättring för att sedan gå lite upp och ned innan den sista biten tillbaka mot Jönköping är mestadels nedför. Banan var dock fin även om man kanske inte hinner njuta så mycket av omgivningarna och det gick bra även om den tog en del på krafterna.

Tillbaka till växlingsområdet och ställa ifrån sig cykeln och snabbt byta om till löparskor och ställa om sig på att springa ett halvt marathon i värmen. Direkt efter växlingen tycker jag man har fart i benen, det hänger på något sätt kvar efter cyklingen men ganska snart sjunker tempot. Löpningen bestod av 3,2 varv runt Munksjön på en platt bana. Under simningen och cyklingen märkte man inte av så mycket att det var en väldigt varm dag, detta blev påtagligt under löpningen där man inte har samma fartvind som kyler ned en som under cyklingen. Arrangemanget runt banan var dock kanon med täta energi och vätskestationer.

Lite märklig känsla under loppet när man hör sitt namn ropas (namnet fanns på nummerlappen) och glada heja rop av människor som man inte känner, men det ger energi. Att sedan efter ett drygt ett varv höra en välbekant röst och se flickvännen vid sidan av banan hejandes gör mig glad och lycklig – ”waow”. Så kul att att du kom ned till Jönköping, du betyder så mycket för mig.

5h 30m 16s efter att jag gick ned för rampen i vattnet vid Munksjön, kunde jag springa genom målportalen. Glad över att ha tagit mig igenom min första Ironman 70.3.


Så här dagen efter känner man av lite här och där i kroppen, mesta dels strax ovanför vänstra knävecket och trampdynan på höger fot. Samt att man känner sig lite ”urholkad” – trött i allmänhet av ansträngningen. 

Nu är det bara att vila och ladda om och fundera om man ska ta tag i Salomon 27K om ett par veckor, är inte riktigt sugen på att åka så långt för att springa. Kan hända att det kanske blir något lopp närmare hemtrakterna istället för de två lopp jag har kvar i fjällen. Motivationen för löpning känns inte riktigt så hög för att åka så långt bort just nu.

Kul även med kollegor som var på plats och körde, bra kämpat!