Det är en vilovecka igen och har börjat den med tre vilodagar på raken, men trots att det är vilovecka så undrar jag om jag inte tränar mer än en medelsvensson?

En vilovecka för min del just nu innebär 5 ½ timme träning under veckan och idag var det dags för de första passen denna vecka. Körde två lite kortare pass på trainer:

  • Först ett litet test
  • Sedan en lång uppförsbacke (det vill säga tung belastning och lite lägre kadens)

Testet jag körde, ett MAF test där man försöker hålla sin puls så när en uträknad puls och sedan kollar vad snitt watten hamnar på halvtimmen som man kör.

Idag landade den på 239 watt och snittpulsen var 147, sist jag körde landade jag på 229 watt med 149 i snittpuls. Hoppas samma trend fortsätter framöver 🙂

Det andra passet bestod och i princip av en 30 minuters intervall, den halvtimmen landade på 254 watt i snitt dock med lite högre puls. Dock inte mer än precis över tröskelpulsen vid något tillfälle.

I stort sett bra känsla så här efter vilan, visst det tog någon minut innan benen började vakna till liv och andningen kanske inte kändes helt perfekt idag. Brukar ju vara lite så efter vilan tycker jag att man behöver ett pass eller så innan man är igång igen.

Från och med nästa vecka och någon vecka framöver börjar den svåra ekvationen med min träningsplan. Träningsvolymen når sin topp enligt planen – men jag vet ju att det inte kommer vara så. Det kommer ju komma tillfällen längre fram under året när det är betydligt trevligare att cykla utomhus, när man kommer köra långa pass. En annan aspekt av planen är att allt mer av träningen ska bli cykelspecifik och längden på passen ska öka upp längden på de längsta loppen man tänkt köra. Nu är det ju så att snön är här, i liten mängd i alla fall, vilket innebär att jag vill åka skidor om det är möjligt. Dessutom är jag inte någon fantast av att cykla utomhus på vintern.
En svår ekvation att lösa men så länge man tränar så ska det väl lösa sig 😉